Världens äldste sågare?
 |
|
Med lite uppfinningsrikedom klarar Bengt Kastensson att hantera både sågverk och motorsåg, även om han numera går med hjälp av en rollator.
|
 |
| – Det är när man är gammal som man har tid för det som är roligt, säger Bengt Kastensson, 93 år, och fortfarande aktiv vid sitt sågverk. Lådan vid sågaggregatet är en egen konstruktion för att samla in spånet. |
– Jag har aldrig kunnat sitta still, säger Bengt, 93 år och troligen världens äldsta aktiva solosågare.
Bengt har varje år beställt kedjor, svärd och en och annan reservdel. Ingen på Logosol har reflekterat över hans ålder, inte förrän han själv förde den på tal i våras.
Han är född, uppvuxen och bor än idag på gården Öja utanför småländska Aneby. Sonen Ingemar med hustrun Karin har tagit över gården, men Bengt och hans sågverk bor kvar. Många äldre är intresserade av eget sågverk, men avstår för ålderns skull.
– Det är fel resonerat. När man är gammal har man tid att syssla med det som är roligt, säger Bengt.
Först med det mesta
För två år sedan bytte han in röjsågen mot en av senaste modell. Handlaren undrade om det var så klokt, med tanke på åldern och att Bengt numera har stöd av en rollator. Men han köpte den ändå.
– Den nya sitter i en sele så att jag kan styra den med ena handen och stödja mig på käppen med den andra, säger Bengt.
Han är inte främmande för nymodigheter. I fickan ligger mobiltelefonen som hos vilken ungdom som helst och han följer intresserat med vad som händer.
Ingen generation har upplevt så stora förändringar som Bengt och hans årskamrater. Han föddes 1914, samma år som första världskriget bröt ut. Då fanns varken el eller telefon i trakten och allt arbete på gården och i skogen sköttes för hand och med häst.
Bengts pappa var lika intresserad av nya maskiner och metoder som sonen skulle bli. Öja var en av de första gårdarna i socknen som fick el och 1921 installerades telefon. Men den stora sensationen var när bygdens första bil införskaffades, en T-Ford 1926 med hel- och halvfart.
Både sådd och sågning
Tio år tidigare frösådde Bengts pappa det som idag är en skog med högresta träd. 1931 var det dags för första gallringen och då var Bengt en vuxen karl som var med och röjde med hack och yxa. Tio år senare var det dags igen på grund av andra världskriget.
– Under kriget var det förbjudet att avverka timmer. Däremot var alla skogsägare ålagda att hugga ved för att ersätta importen av kol, minns Bengt.
Med tiden tog han över gården och var på vippen att bli den förste med traktor i bygden. Han skrev kontrakt 1942, men då fanns ingen för leverans. Efter kriget blev kön så lång att han fick vänta till 1947. På
1950-talet var han en av de första med motorsåg.
– Det var den bästa affär jag gjort, säger Bengt.
Med motorsågens hjälp kunde han själv sköta avverkningen istället för att sälja rotposter. Det fanns gott om högresta träd av rätt kvalitet som kraftlednings-och belysningsstolpar. Stolparna gav bra inkomster för den som högg själv.
– Jag räknade ut att jag tjänade 2 kronor och 15 öre per timme på jordbruket. När jag högg stolpar tjänade jag tolv kronor i timmen, berättar Bengt.
En fantastisk upplevelse
Men han sågade aldrig upp träden han fällde. Sågningen för gårdens behov sköttes av en vattensåg i närheten. Som pensionär började han fundera över hur sågningen egentligen går till och hur träden ser ut under barken. Nyfikenheten gjorde att han köpte en Solosåg, en av de allra första med elsågen E5000.
– Det var en fantastisk upplevelse att såga fram den första plankan, säger Bengt.
Många plankor senare är det mer rogivande och roligt. Så fort det finns stockar hemkörda står han där vid sågverket. Det är i originalskick och det enda som bytts är slitagedelar och manöverdosan till elaggregatet.
– Efter Gudrun och Per blev det mycket att såga. Gudrun tog mest träd som drabbats av röta. Per var värre för oss, då föll fröträd som vi tänkt spara, säger Bengt som är orolig över det märkliga vädret.
– Så länge jag kan minnas har det aldrig regnat och blåst så våldsamt som nu för tiden.
En del av stockarna han sågar kommer från skogen som hans pappa planterade för 91 år sedan. Det är få människor förunnat att följa granar och tallar hela vägen från frö till skörd och ännu färre som har förmånen att såga dem själv.